DET FINNS INGENTING UTANFÖR KRISTUS 

 

 

Kol 1:17 ”Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste. Ty det behagade Gud att låta all fullhet ta sin boning i honom och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.”

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristen_sionism 

 

Är egentligen Kristen Sionism bibliskt? Spelar det ingen roll vad man tror i denna sak? Jag menar bestämt, om vi inte förstår att ALLT är fullbordat I Krisus, utan menar att Gud fortfarande har en "plan" med Judarna utanför Kristus, även om man vill påskynda att dom blir frälsta genom Jesus försoning, detta gör att man då,  när man "läser in" "Guds handlande i GT, ser Israel och det judiska folket istället för att se "Kristus". Vi ser också här hur en del menar att vi inte skall ge evangeliet  till judarna, dom är redan "frälsta" genom deras utkorelse. Många kristna säger nämligen idag att judarna inte behöver tro på Jesus för att få frälsning; ”Judarna behöver inte Jesus. Deras eget förbund räcker.” 

Vad kallar man den som förvägrar Judarna deras frälsning? Det kan man fråga sig!! Och vems ärenden går man då?

Jag älskar våra judiska vänner och nitälskar för deras frälsning. Jag är inte antisemitist. Det kan inte finnas större kärlek för oss Kristna än att omfattas av Guds kärlek att "alla människor, både "jude och grek", skall bli frälsta och kommat till insikt om sanningen. 

 

Många kristna idag har en ”sanning” och en teologisk uppfattning, inte genom egna bibelstudier och bibelläsning utan snarare, utifrån vad deras pastorer/präster och bibellärare säger åt dem att tänka.

 

 

Vi gör en test:

 

Många tror att Gud lovat löfteslandet till Israel, men vad har vi för stöd för detta i Bibeln?

 

Man säger att Gud utlovat löfteslandet till Israel i Gamla Testamentet.

 

Vår testperson skulle poängtera att detta är ett evigt förbund och att Israel fortsätter att vara Guds förbundsfolk även efter att Kyrkan tillkom.

 

Så löftet om landet har inte blivit uppfyllt i Kristus till att gälla Himmelriket alltså? Har du något skriftligt stöd för detta?

 

Här skulle han bli lite osäker men till slut hänvisa till Rom 11:29 som säger att Gud inte tar tillbaka sitt löfte och sin kallelse.

 

”Det är sant”, skulle jag säga, ”men Gal 3:16 säger ju att löftena är uppfyllda i Kristus.”

 

Nu skulle vår testpersons teologi börja knaka rejält men i ren desperation skulle han till slut utropa att löftet om landet faktiskt var evigt (1 Mos 13:15).

 

Vi ser också  att prästjänsten var ett evigt förbund (2 Mos 29:9), och att Hebreerbrevet lär att båda dessa har blivit uppfyllda i Kristus. 

 

 

Gud gör inte skillnad på människor; Alla som tar emot Jesus som sin Herre och mästare tillhör Kristi kropp, med del i  alla löftena- vare sig de är Jesustroende judar eller icke-judar (jesustroende hedningar) - och alla har samma värde.

 

 

Vi ser många tankar om detta med ett tusenårigt jordiskt rike, en tid av välstånd och härlighet. Man säger att Kristus kommer tillbaks två gånger. En i början av tusenårsriket och en efter dessa tusen år. Man lär också att det skall bli två fysiska uppståndelser. En uppståndelse i början av tusenårsriket där martyrerna och särskilt utmärkande kristna skall regera på jorden men också en andra uppståndelse efter dessa tusen år. Då alla döda skall uppstå.

Ja tankarna är många. Här följer en del läror om tusenårsriket:

Postmillennialism

• Kristendomen kommer alltmer att dominera nationernas styresskick (världsmission, socialt evangelium)
• Jesus kommer tillbaka efter de tusen åren av fred
• Pietistisk uppfattning, inte mera så vanlig efter krigen

Premillennialism

• Först en tid av stor vedermöda
• Jesus kommer tillbaka, de heliga uppstår, och den tusenåriga fredstiden inleds
• Regerar på jorden från Jerusalem med de heliga
• Återkommer en andra gång till dom i samband med en andra uppståndelse
• Vanlig uppfattning i många varianter

Amillennialism

• Inget bokstavligt tusenårsrike
  De heliga regerar andligt med Kristus
• Traditionell syn från Augustinus och Luther

Dispensationalismen

• dispensation: fördelning, undantag (dispens), (gudomlig) tidshushållning
• Upphovsman: John Nelson Darby (1800–1882); känd förespråkare: Hal Lindsey (f. 1929)
• Vann utbredning med Scofield-bibeln (1909)
• Sju olika tidshushållningar, av vilka den sista är tusenårsriket

http://www.jonnieslottheden.se/sionismens-rotter 

 

Jag ser en stor fara i denna lära om ett jordiskt tusenårsrike, så som Kilasterna förespråkar. Ett framtida jordiskt rike, en världsfred och troende som tillsammans med Kristus regerar över en ickekristen värld. Vad kommer sådana tankar ifrån? Vem vill stå modell för detta fredsrike. Är vi inte alla sant troende ett pilgrimsfolk, alltid på väg mot ett hopp som är förvarat åt oss i Himmelen. Även Abraham såg detta himmelska hopp och längtade till ett bättre land, det himmelska. ”Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.”

I stället för att ha Himlen som hopp ser vi både Judar och Kiliaster vänta sig ett Messianskt rike, en jordisk teokrati. Om vi inte förstår det apokalyptiska språk och det bildspråk som används framförallt i Uppenbarelseboken som tillämpbart på Kristus, Martin Luther talar om Jesus Kristus som Bibelns kärna och stjärna, då bär det av åt fel håll.

 http://www.jonnieslottheden.se/guds-rike-mitt-ibland-er 

 

Skall försöka förklara hur jag ser detta och att jag låter Kristus vara "ledstjärnan;

 

Gud talar till oss genom sin son, som skall ärva allting

 

Heb 1:1"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:

Du är min son,
jag har fött dig i dag,

eller:

Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.

Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:

Alla Guds änglar skall hylla honom.

Kristus talar till oss genom Sanningens Ande 

Joh16:13 "Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta."

Guds tal genom Anden är alltid i enlighet med Guds Ord och Herren blir alltid förhärligad.

 

 

En röd tråd. Gud har en plan.

 

Gud har en plan, sin viljas hemlighet, som han fattat, i Kristus, och som tog  form när Han började skapa världen och oss människor och sa ”Varde ljus”. Vad vill Gud egentligen med världen och alla människor? Jag tror förståelsen av detta är den ledstjärna som vill föra oss i sanningen genom både GT och NT i Bibeln.

 

Bibelns första blad visar oss hur Gud startar skapelsen, sen ser vi i på sista bladet hur Gud säger ”det gamla är förgånget se något nytt har kommit”. Men mellan dessa händelser ser vi en dramatisk kamp som når sitt avgörande genom Jesu död och uppståndelse, men rasar hela vägen fram till historiens slut. Evangelium finns där och är förankrat i verkligheten själv, Jesus Kristus, ”bibelns stjärna och kärna”. Gud vakar över sitt Ord genom hela historien, mot ett bestämt mål, Nya Himlar och en ny jord.

 

• Början; Gud skapade så som Han ville ha det. Människan, till gemenskap med Honom själv och med varandra, samt med ansvar att förvalta skapelsen.
• Synden kom in; Människan frestas till att vika av från Guds väg och släpper därmed in det onda. Människan förlorar den gemenskap av ömsesidig nära relation med Gud och med varandra och med hela den värld de satt att råda över. Men Gud följer dem med sin omsorg och kärlek. Gud har en plan, en räddningsplan.
• Förberedelsen av räddningsplanen; Han utväljer en människa, Abraham och hans efterkommande. Förbundets Gud, Frälsaren och Befriaren tar ett folk till sig, Israel och ger dem sina bud. Ett beskydd, men också för att uppenbara sin vilja. Han ser till att Präster, Kungar och Profeter blir utvalda för att leda folket och fostra dom för sina syften i en ständig kamp av djävulens onda krafter. Genom främmande nationer (utifrån) får de uppleva förtryck, och (inifrån) genom synd och förfall. Vi ser att många sviker Guds syften som Hans folks identitet. Men vi ser att Gud alltid genom historien har sina trogna, ”en rest” av folket som genom nåd håller fast vid Gud och hans löften. Vi ser Guds "trofasthet" genom historien, men nu i tidens slutskede skall ”den” ta konkret gestalt.
• NU visar det sig; I tidens ”fullbordan” sänder Gud sin son som människa. Nu ser vi det profetiska ordet uppfyllas, mönstret går igen, Israels historia upprepas nu i Jesus Kristus. Jesus kallas ut ur Egypten – prövas och tillbringar ”40” dagar i öknen – går på vatten – undervisar folket på berget – blir så som Moses förklarad och bekräftad som sänd av Gud. Hans börjar av sin verksamhet som var så löftesrik verkar sluta i total fiasko. Han avrättas på ett kors. Ett slut  som såg ut som ett oväntat  nederlag, till och med för satan, visar sig vara en fullständig seger för Gud.
• Korset där Jesu gav sitt liv; en offerdöd som blev den oskyldiges död i stället för den skyldige syndarens. Ett tecken för alla om frälsning och hopp. Vi ser ett NYTT FÖRBUND som innebar en sann gemenskap mellan Gud och Hans folk och den enskilde människan. Förbundet är evigt och kan ALDRIG göras ogiltigt. Varje människa får nu erbjudande att vända om från sin synd till Jesus och få del i det Nya Förbundets frälsning och välsignelser. Synden som skiljer och utesluter varje människa från gemenskap med Gud har tagit bort. Satan är besegrad, Han som dag och natt anklagade oss. Dödens makt är bruten och vägen till Gud är öppen, från NU och till evig tid.
• Planen var klar så här långt och Jesus återvände till Himmelen; Nu kan Han sända det Han lovat lärjungarna, den Helige Ande. Nu är den nära gemenskapen mellan Gud och människan en verklighet. Församlingen, som är de utkallade från alla folk, är nu den ”synliga” Kristi Kropp på jorden, där varje troende befinner sig, och som får uppdraget av Jesus att i Andens kraft gå ut med frälsningsbudskap. Den välsignelse som utlovades åt Abraham får nu alla folk, jude som hedning, som erbjudande ta emot i tro. Genom Jesu död och uppståndelse har något nytt kommit och planterats i his­torien och växer fram till skördetiden.
• Nya Himlar och en ny jord där rättfärdighet bor; Vi ser fram emot ”historiens sista dag” då Jesus kommer i makt och i härlighet. Då öppnas alla Jesustroendes gravar och tillsammans med oss som fortfarande lever, möter vi Jesus Kristus vår frälsare i skyn för att alltid få vara tillsammans med Honom i all evighet. Jesus uppstod som den förste och nu följer vi efter. En Dom följer nu för alla dem som valt att klara sig utan Kristus. Dessa lämnas utanför, som valt bort gemenskapen med Gud, i ett evigt totalt mörker. Gud har sagt: 5 Mos 30:19 ”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet(Jesus), för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar HERREN, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.”
• ”Landet det eviga Gudsriket - Staden - Bruden, sänker sig ner över en ”nyskapad” jord där rättfärdighet bor. Nu är Gud allt i alla och Guds PLAN, räddningsplanen är förverkligad och ”ett bord står dukat”. Vem längtar inte, jag gör det i alla fall.

 

Detta är vad man brukar kalla Bibelns ”röda tråd” ett helhetsperspektiv som skall vara våra ”glasögon” i vår Bibelläsning.

 

Guds hemlighet fullbordad

 

Upp 10:5 ”Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den, jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap (evangelium)han gett sina tjänare profeterna."

 

1 Kor 15:22 ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Därefter (skall översättas (DÅ) kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.”

 

I KRISTUS

 

Ef 1:9-10)  Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.

 

En Kristuscentrerad tolkning av Gamla och Nya testamentet är förutsättningen för en rätt förståelse.

 

GTs alla böcker berättar hur Gud lade grunden för att sända sin son att genomföra ”ett nytt förbund”, först för juden men också för hedningen. Ett förbund som skulle innebär en total rättfärdiggörelse utan laggärningar men genom tro. Rom 3:21 ”Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.”

 

I KRISTUS, ”här är inte jude eller grek. Alla är vi ett i Kristus.”

 

Ef 2:13,19 ”Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. … Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. …”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.”

 

I KRISTUS är vi arvingar enligt LÖFTET

 

Gal 3:26 ” Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. Hören I nu Kristus till, så ären I DÄRMED  ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.”

 

Jesus Kristus är den rätta arvingen till löftena och alla vi, jude som hedning, som befinner sig ”I Kristus” dvs. inympade i det sanna vinträdet, vi är givetvis medarvingar till ALLA Guds löften.

 

Kyrkofadern Augustinus har mycket träffande sagt: ”Det Nya testamentet ligger dolt i det gamla och det Gamla testamentet är uppenbarat i det nya.”

 

Skrifterna visar vad som var sagt om Jesus

 

Jesus visar "hela Guds plan" genom att i skrifterna visa vad som var sagt om Honom. Det är väldigt viktigt för en rätt förståelse att Jesus är vår ledstjärna när vi läser HELA Bibeln då blir också "våra hjärtan brinnande".

 

Jesus uttydde Skrifterna

Luk 24:27,44-47  Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. …

 

Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna."

 

”Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"

 

” Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för ALLA folk, med början i JERUSALEM”

 

Paulus uttydde Skrifterna:

 

Apg.17: 2 ”Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias."

 

 

 

Verkligheten är I Kristus

 

Vi bör också förstå att ”skuggbilderna” är borta ”verkligheten” är I Kristus.

 

Kol 2: 8 ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus. ”

 

 

 

Den Helige Ande förklarar andliga ting med andliga ord

 

Men utan den Helige Ande kan vi inte förstå skriften, och Paulus säger; 1 Kor 2:6 ”Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.”

 

 

Jesus säger: GÅ UT och gör alla folk till mina lärjungar, först i Jerusalem.....

Jes 2:2 "Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HERRENS hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar. "Ty undervisning skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem."

Sak 8:20 ”Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare. Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga: "Låt oss gå och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot, jag själv skall också gå." Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla HERREN.Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."

Ser vi sedan uppfyllelsen av detta ord i NT så förstår vi att det är I Kristus, de troendes missions uppdrag.

 

Apg 2:5 ”Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galiléer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judéen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

 

Apg 13:44 ”Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv. Och Herrens ord spreds över hela området.”

 

Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst. Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden

Paulus förklarar i Rom 9:29 från Jesaja ”Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.».Rom 9:22-33 ”Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade. Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn. Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst. Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra. Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.”

Joel 2:28 "Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Och det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som HERREN har sagt, bland kvarlevan som HERREN kallar”

 

Denna rest är bla. Jesu lärjungar, Paulus och alla Judar fram till Jesus kommer tillbaka.

”Jes 10:19 ”De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem. På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige. En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob (hela Israel), till Gud, den väldige. Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.”

Hedningarnas Galileen skall se ett stort ljus

Jes 9:1-7 ”Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte. Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.  Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta. ”

Detta förklarar Matteus uppfyllt vid Kristi ankomst:

Matt 4:13-16 "Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp."

Luk 1:3 "Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut."

Jesus är Konungen i ”tvärtomriket” nådens rike, inte ett "Kingdom now (ett universellt Guds Rike på jorden.) " eller ett framtida jordiskt tusenårsrike.

Joh 18:36 ”Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”

Guds rike är inte av den här världen utan Guds rike är ett ”tvärtomrike”. Vi lever helt ”tvärtom” världens sätt att leva. Fil 3:20 Vi skall tillhör Himmelriket, inget jordiskt rike, vi är ju främlingar här och skall inte leva på världens vis. Vi skall vara ljusets barn i ljusets rike där inget mörker finns.

 Matt 11:10 "Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"

1 Joh. 2:15 ”Älska inte den här onda världen och allt den lockar med, för den som älskar världen och dess ondska har inte släppt in Faderns kärlek i sitt liv. Världen lockar ju ständigt med att vi ska tillfredsställa våra fysiska begär, att vi ska kräva att få allt vi ser, och att vi ska skryta över oss själva och det vi har. Men sådant kommer inte från Fadern, utan från världen. Och den här världen ska gå under med alla sina frestelser. Men den som gör Guds vilja ska leva för evigt.”

 

Uppenbarelsebokens 20 kapitel

Vi skall nu titta på Uppenbarelsebokens 20 kapitel. Här är det viktigt att man förstår det apokalyptiska språk och det bildspråk som används framförallt som tillämpbart på Kristus. Eftersom Uppenbarelseboken beskriver bilder med symbolisk innebörd kan man inte rätt av tolka den bokstavligt. Står det 1000 år så kan man inte tolka detta som att det vore just den tidsangivelsen. 2 Pet 3:8 ”Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” Här menar Petrus att tidsangivelsen 1000 år ligger i Herrens hand. Det kan vara en kort tid men också en lång tid. Bara Gud vet. Församlingens tid vet ingen bara Gud Fader i himmelen.

Upp 20:1  "Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.

Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

Den första uppståndelsen skedde genom "Dopet och tron": "Ty om vi genom honom är sammanvuxna genom en lika död, så är vi det på samma sätt också genom en lika uppståndelse." Joh 11:26 ” Jesus sade: 'Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”

Uppståndelsen är NU. Det eviga livet är redan här I Kristus. Döden har ingen betydelse längre eftersom jag redan är död men lever I Kristus. Den gamla människan är korsfäst och därmed allt, som hörde henne till.

Ef 2:5-6 "när vi ännu var döda genom våra överträdelser, har han gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus." Kol 3 1-3 "Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud". ”2 Kor 5:15 ” Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.”

Lycklig den som har del i den första uppståndelsen, som har sitt liv i den uppståndne Kristus, Han som har dött och uppstått i vårt ställe.

Luther säger: "Det är säkert, att vi, om vi på den sista dagen vill uppstå kroppsligt till saligheten, först här på jorden måste uppstå i andlig mening. Aposteln sammanbinder alltså Herren Kristi uppståndelse och vår uppståndelse så, att vi uppstår genom hans uppståndelses kraft och efter hans förebild, först för vår själs del från synderna och vårt förbannade liv till ett rätt, gudligt och saligt liv, och sedan också från denna syndiga och dödliga kropp via graven, med kroppen odödlig och förklarad." "Vi som tror på Jesus Kristus, vår Herre, och lever under hans beskydd och trygghet, vi härskar nu också i honom och genom honom över djävulen, synden och döden. Ty Han har blivit människa för vår skull, för att föra oss till detta herradöme. Återlöst oss med sitt dyra blod, tvagit och renat oss från våra synder och givit den Helige Ande i våra hjärtan som garanti för vårt arv och vår salighet, och gjort oss till konungar och präster inför Gud, sålunda Guds barn och arvingar och sina medarvingar"

Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”

 

Jesus triumferade på korset över satan och alla makter, myndigheter och välden.

Först skall vi konstatera att Jesus vann en evig seger på Golgata kors över Djävulen och hans demoner. Kol 2:29 "Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem."

Satan är bunden, Ormens huvud är krossat. Jesus har vunnit en fullständig seger, men ännu ser vi inte denna seger fullt ut. Men Jesus säger; Joh 12:46 ”Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret”.

 

 

Evangelium, är det ljus som har kommit till världen och som mörkret inte har fått makt med.

I Pet 1:5 ”Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.”

Evangelium skall predikas till alla folk. Så utbreds Guds rike. När Gud Fader anser detta vara fullbordat är också uppdraget slutfört och då är också allt  lagt under Jesu fötter. Då är missionsuppgiften på jorden slutförd.

1 Kor. 15:25: "Ty han måste regera tills han lagt alla fiender under sina fötter."

Ps 110:1 ”HERREN sade till min herre: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.»Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.”

 

Evangelium kallar, från död till liv, från mörker till ljus, så utbreds Guds rike

Ps 110:2 "Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender."

Djävulen sår fortfarande ogräs bland vetet vilket förstås med att han fortfarande är verksam, men begränsad. Djävulen verkar ännu, men inte självständigt, endast under Guds kontroll, ”hit men inte längre” (Läs Job)

För en kort tid skall satan släppas fri

Ett urvattnat Evangelium, kärleken skall kallna hos de flesta

Vad gör att satan kan släppas fri när vi närmar oss slutet? Ett urvattnat Evangelium där Guds son inte uppenbaras. Kärleken som kallnar hos de flesta. I Joh 3:8 ”Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar”. Om den sista tid säger Paulus; 1 Tim 4:1 ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.” Vi ser här ett stort avfall från tron. Kärleken skall kallna hos de flesta, och för att bli bevarad i tron fodras uthållighet i kärlek samt vakenhet. En människa som genom Guds makt blivit befriad från mörkret kan om hon bjuder in ett ont inflytande, avfalla från ljuset. Hon blir på nytt bunden i mörker och förblindad.

Endast att förbliva i ljuset håller mörkret borta.

Så länge ljuset är ibland er. Joh 12:35 ” Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn."

Djävulen frihet vid sluttiden beror då på att många avfaller från den universella Guds församling. Vi ser ett kraftigt ökat inflytande av falska läror och falska profeter. Herdar som inte är sanna herdar för flocken vilse. Det sanna Evangeliet ”lyser” med sin frånvaro, urvattnat utan kraft kan ingen omvända sig och bli frälst. De som skulle vara ljus för världen slocknar själva mer och mer och världen smyger sig in och kväver livet.

Matt 24 :21-24 "Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda."

 

Den kedja som bundit Satan förstår vi är Evangeliet, det sanna ljuset. När detta blir ett ”annat” Evangelium, ett falskt urvattnat Evangelium, när många avfaller och bjuder in mörkret i sina liv, då släpps Satan fri.

 

 

Ett andligt husbygge, Jesu Kristi brud. 

1 Krön 28:11, 19 ”Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild »Om alltsammans», sade han, »har HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden.»”

 

Gud säger om sin son; "Han, (Jesus Kristus), skall bygga ett hus åt mitt namn, Jag skall vara hans fader och han skall vara min son." 

 

Ett hus av levande stenar

1 Pet 2:4 ”Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,* han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.”

 

Herren skall bygga ett hus åt mitt namn

Löftet till David. 2 Sam 7:12 Nu förkunnar HERREN för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."

 

Jesus blir oss given och så blir friden utan slut ”över Davids tron och hans kungarike” Guds sanna ISRAEL.

Fridsriket är I Kristus. Min frid ger jag er inte den som världen ger: ”Frid med Gud”.

Jesaja förklarar detta fridsrike som kom till oss och som vi får del av i tron på Kristus:

Jes. 9:4 "Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.
Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: 
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta."

Joh 16:33 "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

 

De två skall bli ett

Jes.49:6 "Han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.” 

 

”Jakobs hus” betyder ”hela” Israels hus. Vi vet att Davids efterkommandes rike var begränsat till Juda hus. Jesus Kristus skall regera över ”hela” landet. Sakarias lovsång säger oss att det utlovade landet och frälsningen är genom Jesus Kristus; Luk 1:77 ” »Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder»

Även den gamle Simeon förstod ”fullheten” av vad detta att Jesus kom skulle innebära för Israel. Gud hade gett ett underbart löfte till honom att han inte skulle dö fören han fått skåda ”Israels frälsning”, Jesus Kristus Messias. I Templet där Jesusbarnet bärs fram tar han barnet i sin famn och säger; Luk 2:31-31 »Mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel». Israels tröst var Messias som skulle komma med full upprättelse, det var Simeon övertygad om.

Davids fallna hydda är Jesus:

Amos 9:11-12 "På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger HERREN, han som gör detta."

Här förklarar Jakob att Davids Hydda verkligen är Jesus Kristus, Messias. Detta är alla de grenar, äkta (Jesustroende judar) och oäkta (Jesustroende hedningar), som införlivas i det äkta olivträdet, I Kristus.

Apg 15:13 "Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud."

När vi i GT läser om Guds folk, så är detta det folket som Gud slutit ett förbund med. Vi kalla det folket för det gamla förbundets folk. Men nu lever vi i tiden för en ny ordning, det nya förbundets folk. Det  andliga Israel, alla som tillhör Herren Jesus Kristus. Köpta med Hans blod för vår frälsning. Det gamla förbundets folk av den rest som Gud utvalt att komma till tro och alla hedningar som Gud utvalt att kommer till tro, är NU det nya förbundets folk, ett och samma folk.

Gal 3:26-29 Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”

Jesus skall samla och förena Guds kringsprida barn

Jes 43:5-7 ”Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort."

Joh 11:49 ”En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.  Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn.”

 

Jesus förklarar att det som profeterna sagt angående Israel var nu uppfyllt 

 

 Hosea 6 :1-2 ” Kom låt oss vända om till Herren. Ty han har sårat oss, han skall också hela oss, han har slagit oss, han skall också förbinda oss. Han skall om två dagar åter göra oss friska, ja på tredje dagen skall han låta oss (ISRAEL) stå upp så att vi får leva inför honom.” Jesus, när han talar om sin uppståndelse som skall ske på tredje dagen, ser tillbaka på skriftens ord i Hosea. Detta menar man i allmänhet ordet i Hosea syftar på.  Hoseas säger här att ”Israels folk skall uppstå på tredje dagen.” Detta menar Jesus är uppfyllelsen i Honom. 

 

Intressant att se vad Emausvandrarna sa till Jesus;

Luk 24:21 ” Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde.”

 

Lärjungarna väntade Jesus tillbaks på tredje dagen men började tvivla när den tredje dagen nu var till enda. Jesus går då igenom alla skrifterna för att förklara vad som där stod skrivet om Honom. Jesus visar att det som profeterna sagt angående Israel var nu uppfyllt, och detta i Honom själv.  Befrielsen är nu verklig och detta genom Kristi död och uppståndelse.

 

Upp 1:18 ”Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”

 

Det jordiska Jerusalem och det himmelska.

Gal 4:24-26 ” Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. Men det Jerusalem som finns i himmelen är fritt; det är vår moder”

 

Löftet står kvar för den som tror, att få "gå in i Landet"

I Kristus är vi i den vila det land som ”står åter” för Guds folk. Hebreerbrevets författare säger; ”Det är vi som tror som går in i vilan”

 

När vi tror på Kristus, går vi in i den vila eller i det land som står åter för Guds folk. Och han inbjuder oss att komma in i detta land, i detta rike, i denna vila:

 

Heb 4:1-3 ” Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila, och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.”

 

Ps 95:10 ” I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.» ”

 

 

Ett evigt förbund som var adresserat till ”säden” Jesus Kristus. och Han har fått "hela Kanaans land, till evärdlig besittning.”

1 Mos 17:7 ”Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig; och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.”

 

Paulus talar om två ISRAEL och förklarar att det egentligen NU bara finns ett sant Israel.

Rom 9:6 ”Ty "Israel", det är inte detsamma som alla de som härstammar från Israel. Ej heller är de alla "barn", därför att de är Abrahams säd. Nej, det heter: "Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig."

Vi ser ett ”Israel” som härleder från Abraham, alla judar efter härstamning. Sen har vi det som kallas Guds Israel som består av alla Jesustroende, omvända, pånyttfödda judar, araber, amerikaner, norrmän och svenskar. Med andra ord, troende från alla nationaliteter.

Förlåten rämnade (uppifrån och ner)

När Jesus fullbordade sitt verk på Golgata, rämnade förlåten i templet uppifrån och ända ned. Något mycket bättre hade kommit för juden, men också för oss.

Det jag vill visa oss är detta att Israel det är ”Guds Israel I KRISTUS.” Låt oss inte bli förledda att vara för upptagna med nationen Israel. Man kan annars förledas att fästa all sin uppmärksamhet på fel ställe och missa vad det i verkligheten och till sist handlar om, det vill säga ”Kristus” 

Ola Österbacka/logosmappen skriver följande:

”Till darbyismen hör också tron på att det jordiska Israel skall återuppstå med alla gudstjänster och offer i Jerusalems tempel. När staten Israel proklamerades 1948 såg många detta som uppfyllelsen av Gamla testamentets profetior. Därför hoppas många också i dag att Israel skall ha framgång i alla sina förehavanden, också i sina krig. Israelvännerna hävdar att alla kristna även i politiska frågor måste ställa sig helt på nationen Israels sida. Genom vårt ställningstagande till Israel avgör vi vår framtid, vårt välstånd eller vårt fördärv, hävdar man.

I en traktat som utgetts som ett öppet brev till alla kristna, regeringar och till FN:s generalsekreterare, hävdar Dieter Braun bl a:

”Bibelns, frälsningshistoriens, och den vanliga politikens händelser hänger mycket avgörande samman i dessa yttersta tider. Därför kan ingen ställa sig utanför eller vara neutral i denna sak. Antingen Gud eller Satan, antingen Israel eller fiender till det utvalda folket, antingen liv eller fördärv!”

Man är långt från Bibelns lära när man förknippar vår eviga salighet med ställningstagandet för eller emot Israel. Vår salighet grundar sig på Kristus allena, och inte på några utombibliska krav. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Ingenstans har vi i Bibeln något löfte om att judarna skulle ha en specialväg till Gud. Också Gamla testamentets gudstjänstliv var i allting en förebild för Jesus. När Jesus fullbordade sitt verk på Golgata, rämnade förlåten i templet uppifrån och ända ned. Det var det uppenbara tecknet på att offertjänsten nu var fullbordad. Men ännu skulle det dröja några decennier tills templet revs ned genom den romerske härföraren Titus.”

 

När vi nu förstår vilket som är det sanna Israel enligt löftet så förstår vi att ”det inte är Jerusalem i det jordiska Israel” som gäller utan det ”nya” Jerusalem som kommer ner från Himmelen. Att vi inte är på väg till ”Rom” är en självklarhet men jag hoppas att ingen är på väg till ett jordiskt Jerusalem med ett uppbyggt Tempel med alla offertjänster, dessa som Jesus, med sitt dyra BLOD,  fullbordat på korset när Han offrades, och det "en gång för alla". 

”Klockan 3, när ljudet av lovsången på tempelplatsen tonar ut över staden, slaktas offerlammen för folkets synder, och deras blod stänktes på brännofferaltarets horn. I den stunden ropade Jesus högt: ”Det är fullbordat” och gav upp andan. Då rämnade förlåten i templet; det gamla förbundets lag och offerväsen fullbordades när Guds lamm offrades.” Blodsförbundet av Sten Nilsson

 

Inget jordiskt rike väntades

Många judar, som inte tror på Jesus, väntar fortfarande på sin Messias, en ättling till Kung David, en fredsmäklare samt då tankar på ett jordiskt fredsrike (tusenårsrike) där allt återställs till ett paradis som det var när jorden först skapades. För judarna knöts det eskatologiska förhoppningar till en kommande kung och räddare, en människa med speciella egenskaper, som lyckas skapa fred i världen. Messias tid skulle bli tiden för Guds rike på jorden, och profeterna utlovade Messias ankomst.

Ingen av våra troshjältar såg fram emot något jordiskt tusenårsrike, utan alla troshjältarna i GT längtade till ett annat bättre land, inte det där de befann sig i, utan det himmelska landet.

Heb 11:13  ”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.”

Heb 13:14 ”Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma.”

Abraham Isak och Jakob  väntade på det utlovade landet

Heb 11:9  ”I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.”

 

Paulus som är jude väntar också på ”staden med de fasta grundvalarna.”

Fil 3:20 "Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig."

 

Petrus är jude som också väntade på staden.

 2 Petrus brev 3:13”Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”

 

 

Gud säger genom Jeremia om Jesus, en rättfärdig ”avkomma” åt David.

Jer 23 :3-8 "Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skall föra dem i bet. Och de skall inte mer behöva frukta eller förskräckas och skall inte mer drabbas av hemsökelse, säger Herren.
Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig avkomling uppstå åt David. Han skall regera som konung och ha framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet. Och detta skall vara det namn han skall få: Herren vår rättfärdighet.
Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: Så sant Herren lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land, utan 'Så sant Herren lever, han som har fört upp Israels hus' släkt och hämtat dem ut ur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka jag hade drivit dem bort. Och så skall de få bo i sitt land."

 

I KRISTUS en ny skapelse

Vi har nu av hela vårt hjärta kommit in i den lydnadsform, vars regel är en ny skapelse. Det är den nya lag, som har skrivits in i vårt hjärta, eller den inre nya människan, som vill älska Guds vilja i motsats till vår naturliga människa. 

 

En ny Skapelse

Gal. 6:15 ”Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse. Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel.”

 

 

 Den förhärligade Guds församling kommer ner

 

Vi ser här staden, det nya Jerusalem  ”Lammets hustru”, Jesu Kristi Brud. Vi ser här bruden, den förhärligade Guds församlingen, komma ner smyckad för sin brudgum. Paulus liknad den vid ”en ren jungfru” som skall föras fram inför Kristus. 2Kor 11:2 

Upp 21 "Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.  Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.  Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.  Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, Begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."

 

Sion den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem

Heb 12:22 ” Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar, och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.”

Ett evigt rike

Dan 2:44 ”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt.”

Guds rike mitt ibland oss

Luk 12:22 ”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." 

Vi tillhör Jesus för all tid.

Upp 3:12 ”Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.”

 

 

Frälsning åt ”en utvald rest” av Israel folk. Predika för dom ni "hedningar"

Ty så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är huvudet bland folken. Låt lovsång ljuda och säg: Herre, ge frälsning åt ditt folk, åt kvarlevan (en rest) av Israel.
Ja, jag skall föra dem från nordlandet och församla dem från jordens yttersta ända – bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma hit tillbaka.
Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna (predika) det i havsländerna i fjärran. Säg: Han som förskingrade Israel skall också församla det och bevara det, som en herde sin hjord.
Ty Herren skall befria Jakob och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.
Och de skall komma och jubla på Sions höjd och strömma dit där Herrens goda är, dit där man får säd, vin och olja och unga hjordar av får och boskap. Deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård, och de skall inte längre försmäkta. Jeremia 31:7-12

 

Vi är människofiskare.

Matt 4:19 "Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."

 

Jesus säger; gå till de förlorade fåren av Israels hus. Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är nära.' Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet. 

Jer 16:14-16 "Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur Egyptens land",  utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp ur nordlandet och ur alla andra länder, till vilka han hade drivit dem bort." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder. . Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla höjder och ut ur stenklyftorna." 

 

Ett rike av präster som förkunnar evangelium för alla folk, först och främst för juden.

2 Mos 19:5-6 – Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.

 

1 Pet 2:9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

 

De inbjudna var inte värdiga

Matt 22:1-9 ”Jesus talade än en gång till dem i liknelser: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.”

 

 

Han kom till sina egna (judarna), men hans egna tog inte emot honom.

"Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." (Matt 15:24).

"Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. Förkunna på er väg att himmelriket är nära." (Matt 10:5-7).

Apg 13:46-48 ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss:

Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna,
för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.

När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.”

Herren lämnade en "avkomma" kvar 

Rom 9:29 ”Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst. Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.» Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.» Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro, under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag. Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen, såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

Då skall hela Israel bli frälst. Rom 11:25-32

Utkorelsens hemlighet avslöjas

Rom 11:25 ”Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: ”Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.” I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.”

Det är mycket anmärkningsvärt att man i många svenska Biblar har infört en ”tidsaspekt” vid översättningen av; "Men då ska hela Israel bli räddat". där en sådan inte finns att finna. Tex. i NT-81 har man översatt "Men då ska hela Israel bli räddat" och i Levande Bibeln säger man "Först då kommer hela Israel att bli frälst." Gierts översättning säger; "När det har skett, då skall hela Israel bli frälst" Hedegård säger; "När detta har skett, skall hela Israel bli frälst".

 

Vi ser att 1917 och Folkbibeln har en rätt översättning, "Och det är så hela Israel skall bli frälst" ”och så skall hela Israel bliva frälst”

 

Om man översätter på detta viset, med en tidsaspekt, är det inte konstigt att man i svensk kristenhet tänker sig en allmän omvändelse av judarna vid tidens slut. Det grekiska ordet /   outws / betyder ”så" och inte "då", så det behöver inte råda någon tvekan om hur själva versen ska översättas.

 

Förstockelse har kommit över en del av Israel pga. deras olydnad och ohörsamhet. Men Gud har utvalt en "rest som inte böjt knä för Baal". Vi skall tänka på detta och förstå så vi inte blir högmodiga utan lever i fruktan. "Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig."

 

Paulus säger här  "Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. "

 

Jag tolkar detta som att vi fick barmhärtighet för att Guds barmhärtighet och långmodighet mot judarna, sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra,  skulle få vara verksam genom oss "hedningar" som kommer till tro, under hela nådatiden. Paulus talar om att ”väcka avund". "Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen." 

 

Paulus citerar två texter från Jesaja i Rom 11:26 för att visa att Jesus kom till judarna för att erbjuda frälsning till de som i tro på ”återlösaren” omvände sig:

”Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse och detta skall vara mitt förbund som jag å min sida gör med dem” samt också”och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.”

 

Jes 27:7 ”Har han slagit Israel, så som han slog dem som slog hans folk? 
Eller dräpte han Israel, så som dess dråpare blev dräpta? 
Nej, väl tillrättavisade han folket när han förkastade och försköt det, 
väl ryckte han bort det med sin hårda vind på östanstormens dag. Men därför blir också Jakobs missgärning försonad, och detta blir följden av att deras synder tas bort”

 

Jes 59:12-21 ”Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss. Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, 
vi känner våra missgärningar. Vi har gjort uppror och förnekat HERREN, 
vi har vikit bort från vår Gud. Vi har talat förtryck och upproriskhet, 
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan 
har vi fört fram. 
Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram. 
Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.

Detta såg HERREN, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns. 
Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. 
Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom. 
Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar 
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. 
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad 
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel. 
Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. 
Vrede över hans motståndare, vedergällning över hans fiender. 
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort. Så skall man frukta HERRENS namn i väster 
och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, 
skall HERRENS Ande driva honom på flykten. Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, 
säger HERREN.
Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger HERREN: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN.”

 

Det är inte ute med ISRAEL

 

Trots upprepade synder mot Herren är det inte ute med Israel. Herren tuktar Israel men aldrig att Han utrotar dem som Han gjorde med andra folk. ”Återlösaren” kommer till ”dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse”.

 (Ps 19:15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, 
HERRE, min klippa och min återlösare.)

Guds handlande med Israel genom historien. Alla blir inte frälsta/räddade utan bara ”en utvald rest”. Så fungerar det även bland hedningarna. Jesus säger: ”alla är kallade men få är utvalda”

 

Israel har alltså syndat mot Herren, men Herren kommer ändå och frälser dem som omvänder sig. Vi kan notera att det står att Återlösaren kommer till "dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse", dvs löftet är inte att alla blir frälsta utan vissa. Men Gud frälser alla som vänder om och börjar tro evangelium.

 

 

 

”Hemligheten” i Rom. 11:25 beskriver C.F.W. Walther sålunda:

 

”Hemligheten består i att judafolket aldrig blir helt förstockat, att dess förstockelse alltid skall förbli endast partiell, så att så länge hedningar blir omvända, blir också judar det, och så länge hedningarnas nådatid varar, varar också judarnas nådatid. Sålunda skall aldrig den tid komma, då endast hedningar går in i Kristi rike… Gud skall hålla sitt löfte. Han skall därför allvarligt sörja för, att det alltid ända till den yttersta dagen finns ett judafolk, och vidare, att ur detsamma alltid ända till den yttersta dagen några skall bli omvända, benådade och saliga. Och så, på detta härliga, beundransvärda och tillbedjansvärda sätt skall genom Guds obegripliga trohet, sanning, barmhärtighet, tålamod och långmodighet hela det av honom i förväg utvalda Israel (11:2) bli frälst, ingen enda själ undantagen. Det är så, d.v.s. på det sättet, hela (det sanna, egentliga) Israel skall bli frälst.

Många läser som om det stod ”då blir hela Israel frälst”, d.v.s. efter att hedningarna i fullt mått kommit in i Guds rike skall hela Israel, som man tror är det judiska folket,

bli frälst. Men det är att missförstå texten. Det grekiska ordet outws betyder ”på så sätt”, inte ”därefter”.

 

 

Gud vakar över sina utvalda var så säker. Gud står fast vid sin kallelse och sina gåvor.

Vi kan förstå att Gud vakar över judafolket som befinner sig i detta lilla puttelandet Israel, som inte är större än Småland, omgiven av fiender på alla sidor. Walther säger: ”Han skall därför allvarligt sörja för, att det alltid ända till den yttersta dagen finns ett judafolk, och vidare, att ur detsamma alltid ända till den yttersta dagen några skall bli omvända, benådade och saliga.”

Att Israel som nation är skyddat beror uteslutande på de ”utvalda judar” som befinner sig där. Guds löften till Abraham kan inte bli om intet. ”Sin kallelse och sina gåvor kan Gud inte ångra.”

 

C.H Spurgeon:

”Han är trofast i sina förbindelser; som Fader vill han inte förlora sina barn, som vän vill han inte förneka sitt folk, och som Skapare skall han inte överge sina egna händers verk. Han är trofast i sina löften och skall inte tillåta något enda av dem, att slå fel för en enda troende. Han är trofast i sitt förbund, vilket han gjort med oss i Kristus Jesus och bekräftat med hans offerblod. Han är trofast mot sin Son och skall inte tillåta att hans dyrbara blod, blivit utgjutet förgäves. Han är trofast mot sitt folk, åt vilket han lovat evigt liv, och från vilket han inte skall vika bort.”

 

 

Alla förbund i Gamla testamentet pekade på Jesus.

2 Kor 1:20 ”Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.”

Gal 3:16 ” Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus

Rom 4:13 ”Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft.”

 

När Jesus firar den judiska påsken med sina lärjungar, instiftar han "det nya förbundet"

Luk22:20 ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.”

Löftena så mycket bättre 

Gud har inte förskjutit sitt folk, utan löftet till Israels folk ”har blivit så mycket bättre” genom att dessa blivit uppfyllda i Kristus.

Heb 8:6 ”Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften. Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat. Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste. Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.» När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.”

Om vi nu förstår Guds handlande att, förstockelse har drabbat en del av Israel men, ”en rest av nåd” blir frälsta, där även Paulus säger att han är en del i denna rest, så förstår vi också att ”förstockelsen” kommer att bestå tills ALLA utvalda, både hedningar och judar i fullt antal, har kommit in.

Judarna behöver höra evangelium, och det förstår vi när vi läser om Paulus nöd för sina ”bröder efter köttet” och hur han vill väcka avund hos dem. Judar kan på detta sätt bli nyfikna, lyssna och komma till tro.

Lennart Järeteg skriver i Bibelfokus:

”Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist” (1917-års översättning):

- Johannes säger här att ”den är antikrist som förnekar att Jesus är Kristus”. Med tanke på hur central messiastanken var i judendomen vid Johannes tid, så kan man undra om det Johannes ville få fram, inte var det här: ”den är Antikrist som förnekar att Jesus är judarnas Konung”. Den som gör så styrs alltså av antikrists ande, eller är antikrist, enligt Johannes.

- Att förneka att judarna är Guds folk, att nya förbundet är judarnas förbund och att förneka att Jesus är judarnas Konung kallas också för ”ersättningsteologi”. Det är alltså en teologi som har samma natur som antikrists ande. Så akta dig för ersättningsteologi i alla former! Den dyker idag upp i alla möjliga sammanhang och samfund. Tar man in den så ligger man mycket risigt till skulle jag vilja säga. Då riskerar man att drabbas av den villfarelse, som Paulus skrev om, som gör att man i förblindelse låter sig förföras av antikrists under och tecken, så att man tror att han är den återvändande Jesus.”

 

Det var ett riktigt skrämselskott vår broder avfyrar här.

 

Jesus är judarnas konung men bara för dom som erkänner honom som Messias enligt Jes. 53.

Den lidande ”återlösaren” Jesus Kristus, Messias sann Människa och sann Gud. Detta är vad Johannes har i sina tankar när han skriver: ”Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist”. Paulus talar om en utvald ”rest” som kommer att ta emot sin Messias Judarna konung. Omvändelsen av denna ”rest” kommer att pågå tills Jesus kommer tillbaks för att ta  till sig alla som tror, både jude och hedning.

 

Jesus sa till judarna: Matt 3:9-10 ”Tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.” 

 

Juden Paulus skrev:

 Rom 3:9 ”Hur är det då? Har vi (judar) något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde”

 

Allt beröm är uteslutet, det finns ingen skillnad mellan människor, vi blir alla rättfärdiga enbart av tro.


 

Ett frågetecken 

Jag har ett frågetecken när det gäller alla dessa judar som förnekar Jesus som Messias, frälsaren och fortfarande väntar på ”sin” fredsfurste, Messias. I den judiska tron är Jesus inte Messias, utan de väntar fortfarande på den ättling till kung David i Gamla testamentet, som skall återupprätta ett jordiskt rike och stifta fred. Dessa Judar är inte frälsta och har därmed ställts sig utanför det förbund som Gud i sin nåd velat ge dem i Kristus Jesus. Den som menar att det finns ”någon” frälsning utanför Jesus lever i en lögn. Kommer dessa judar att än en gång missa målet och välkomna fel Messias. Dom har definitivt inte ”olja” i sina lampor.

 

”Judenheten tror på de löften som finns i (Gamla Testamentet) om en Messias, men avvisar bestämt att denne skulle ha varit Jesus. Istället väntar de ännu på Messias, som enligt judisk lära inte kommer att vara gudomlig utan mänsklig. Specifikt avvisar judendomen vidare treenighetsläran (med hänvisning till bland annat Femte Mosebok 6:4) och tanken att Jesu död sonade människornas synder, samt läran om Jesu uppståndelse.” / Wikipedia

 

Judar kan inte, som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig detta nu är andligt eller geografiskt.

Arvet togs ifrån "en del" av Judarna pga att betingelserna, av trohet mot förbundet, inte infriades. Detta redan innan Jesus kom. Det var Judarna som omintetgjorde förbundet inte Gud. Men eftersom Gud inte ångrar sina gåvor och kallelser till judarna ger Han möjligheten genom ett ”nytt förbund” I Kristus till den "rest av nåd" som vill tro på Jesus Messias, jude som Grek. Tyvärr är detta nya förbund fortfarande förkastat av judarna eftersom ”täckelset” ligger kvar när Moses förkunnas. Först i Kristus försvinner förblindelsen. Därför är det av yttersta vikt att vi förkunnar Evangelium för Judarna så vi inte blir en del i ”denna tidens förintelse”. Den som inte tror blir förlorad, Jude eller Hedning. Ett skrämselskott från mej.

5 Mos 28:58-63 "Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst."

 

Jesus ord till judarna: Joh 8:24 "…ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder."

Vidare sa Jesus:

Joh 8:44 "I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader."


Matt. 8:11-12 "Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan."

Vad säger vi till de Judar idag som inte vill tro. Fördömer inte Jesus dem som falska judar och synagogan som Satans hus i Upp 2:9 och 3:9?  

Upp 2:9 ”Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga.”

Upp 3:9 ”Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger”

Paulus förklarar ”att bara I Kristus finns arvet:

Gal 3:29 "Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet."  

Han inbjöd därför judarna att omvända sig till tron på Jesus, för att så bli medlemmar av Guds folk." Rom 11:23 ”Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.”

Petrus talar om ett arv, Guds himmelska rike,

1 Petr 1:3f »Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen» och inte ett jordiskt rike, världen skall ju gå under en dag, och Gud lovade ett ”evigt” rike ett andligt arv som aldrig kan gå under, förstöras, fläckas eller vissna, ty det är förvarat i himlen för var och en som tror. Detta rike kommer ”ner” en dag till en ”nyskapad” jord och där skall rättfärdighet bo. ”Tillkomme ditt rike” ber vi i Fader vår.

 

Paulus skriver: 2 Kor 4:3 "Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade."

 

Paulus förklarar i Rom 9:15-18 ”Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.”

 

Joh 12:37 ”Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom. Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?» Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare: »Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.»  

 

2 Kor 3:13 ”och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. Men NÄRHELST NÅGON OMVÄNDER SIG TILL HERREN, TAS SLÖJAN BORT. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.” 

Vi förstår nu varför en del av Israel inte tror. Förstockelse har kommit över dem. Denna ”slöja” kommer att finnas kvar tills Guds utvalda ”rest” av judar och hedningar kommit in i full skala, då är också nådatiden slut och Jesus kommer tillbaks.

 

Eftersom vi också varit döda i våra överträdelser och förtjänar Guds vrede men fått Guds nåd att se och ta emot livet i våra hjärtan och blivit födda på nytt, är det viktigt att vi inte ”förhäver oss” med höga tankar om oss själva, för Gud förhärdar eller för till tro enligt Hans viljas beslut.

JONNIE SLOTTHEDEN 

 

Den verkliga skillnaden mellan gamla och nya förbundet.

Skrivet av S. Bergman

Vi kommer här att lägga tonvikten vid en del verkliga skillnader mellan gamla och nya förbundet. Det är viktigt att känna till dem, annars får man inget grepp om Bibeln. Mycken förvirring och villfarelse har kommit av att man inte förstått eller gett akt på skillnaden mellan förbunden. Har man den klar för sig, får många frågor sitt svar och saker och ting kan tolkas riktigt i sitt rätta sammanhang.

Gamla förbundet var en förberedelse för det nya förbundet

Det djupaste syftet med det gamla förbundet var att skapa de yttre omständigheter som ingick i den Treenige Gudens plan för Sonens nedstigande och människoblivande på jorden.

Gud utväljer ett folk och gör det till sitt särskilda egendomsfolk. I detta folk låter han en konung uppstå, David, som får ett märkligt löfte: av hans släkt skall en konung komma, vars kungatron Gud skall befästa till evig tid (2 Sam. 7:12-16). Nya förbundet är just denne konung och hans verk. När förberedelsetiden är slut, kommer han: ”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son. Han föddes av kvinna och blev ställd under lagen för att friköpa dem som stod under lagen” (Gal. 4:4, 5).

Allt i gamla förbundet är således en förberedelse för något nytt. Profeterna pekade framåt mot den kommande messianska tiden: ”Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund” (Jer. 31:31).

Det är i detta perspektiv vi skall se några skillnader mellan förbunden.

Gamla förbundet är lagens särskilda tid, nya förbundet evangeliets särskilda tid

Redan ett ytligt bläddrande i GT, framför allt i Moseböckerna, ger vid handen, att denna del av Bibeln till skillnad från NT innehåller en mängd lagar och föreskrifter. Det talas ofta i GT om HERRENS lag, hans bud, rätter och stadgar. Och dessa är direkt givna av Gud till Mose, som förmedlade dem till folket och skrev ned dem. En höjdpunkt inte bara i fysisk utan även i andlig bemärkelse är berget SINAI, där förbundet slöts och lagen gavs. Judarna kallade ibland hela GT för ”Lagen” (hebr. ”Tora”).

Styrelseskicket i Israel var mycket speciellt. Gud lät dem inte som andra folk fundera ut och formulera sitt statsskick och sina lagar, utan gav dem själv alla ordningar och rättsprinciper. Israel var en teokrati, en stat som i allt skulle styras av Gud och gudagivna lagar och förordningar. Detta medförde att Israels folk förutom de Tio buden dels stod under en samling samhällslagar eller borgerliga lagar, dels under en samling gudstjänstlagar eller ceremoniallagar. Både statsskicket, samhällslivet och gudstjänstlivet – allt sammanvävt till en helhet – skulle regleras av Guds lag genom Mose.

När man i vår tid gärna vill svartmåla Mose lag och talar nedsättande om den som primitiv, grym och orättfärdig, så är det både en tanklös och orättvis bedömning. Samhällslagarna i det gamla Israel uppvisar en högtstående lagstiftning som lät tala om sig, och som i förhållande till andra länder på den tiden framstod som mycket civiliserad. Mose kunde säga till israeliterna: ”Och vilket annat stort folk finns, som har stadgar och förordningar så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger er?” (5 Mos. 4:8). Mose lag har långt fram i tiden påverkat många länders lagstiftning, även vårt lands. Straffen präglades av vedergällningsprincipen (jus talionis), ”öga för öga, tand för tand” (2 Mos. 21:24), dvs. att straffet skulle stå i direkt proportion till brottets storlek. Denna rättsregel var sträng, men samtidigt ett värn mot orättvisa straff. I kringliggande länder var det inte ovanligt med mycket godtyckliga och grymma straff i form av tortyr och lemlästningar. I Israel var lagen Guds och stod för ordning och rättvisa, trygghet och barmhärtighet. Den gav skydd åt fattiga och värnlösa, främlingar och slavar. En hebreisk träl skulle t.ex. friges efter sex år och samtidigt förses med gåvor som ett startkapital (5 Mos. 15:12-15).

Gudstjänstlagarna upptar ett betydligt större utrymme än övriga lagar. Förhållandet till Gud var viktigast. Här finner vi mycket detaljerade föreskrifter om altare, offer och prästerskap samt en mängd symboliska reningsföreskrifter. Allt detta – icke minst de blodiga offren – vittnade starkt om att syndiga människor inte kunde nalkas den Helige utan vidare. Det måste till reningar och offer. När Hebréerbrevet kommenterar de gammaltestamentliga offren, säger det också: ”Enligt lagen måste nästan allting renas med blod, och utan att blod utgjuts, finns ingen förlåtelse” (Hebr. 9:22).

Gamla förbundet vilar på nåd. Där finns utan tvekan Guds förlåtelse som upprättar syndaren. Men ändå är det helt tydligt att lagen dominerar: förbundets folk åläggs strängt att hålla en mängd lagar och föreskrifter. ”Förbannad vare den som inte håller denna lags ord och inte gör efter dem”, förkunnar Mose för folket (5 Mos. 27:26). Därför är det rätt, som Luther ofta gör, att beskriva gamla förbundet som ett lagförbund, ja, rentav som ett gärningsförbund; det handlar ju mest om att göra vad som var befallt i den givna lagen.

I NT råder det omvända förhållandet. Där dominerar evangelium om syndernas förlåtelse. Den andliga höjdpunkten är inte Sinai utan berget SION, Jerusalems berg, där evangelium flödar fram från Golgata kors och Kristi tomma grav. Visst finns det lag och förmaning också i NT, men inte alls i sådan mängd som i GT.

Mose var lagstiftare. Hans huvuduppgift var att lära lagen, kräva det goda och bestraffa synden. Kristus däremot kommer med evangelium, som inte kräver utan ger. Hans huvuduppgift är att utverka syndernas förlåtelse och rättfärdiggöra syndare. Han är ingen ny Mose, ingen lagstiftare som kommer med nya lagar. På lagens område driver han endast den skapelsegivna och i människohjärtat inskrivna natur- eller morallagen som i alla tider är giltig för alla människor, den som vi har i de Tio buden (2 Mos. 20).

I nya förbundet är gamla förbundets samhällslagar och gudstjänstlagar avskaffade. De gällde bara Israels folk under förberedelsetiden för det kommande, nya förbundet. Inte ens de Tio buden återfinns helt oförändrade hos Kristus och apostlarna. Ty i dessa bud fanns inslag av både ceremoniallag och borgerlig lag som var speciella för Israel (bildförbudet och sabbatsbudet är borta i NT, och fjärde budets löfte om Kanaans land är ändrat till ett allmänt löfte, Ef. 6:3).

Många frågar sig nu: Varför inrättade Gud ett sådant lagförbund som förberedelse till nya förbundet? Varför dessa många, ofta invecklade, omständliga och tunga bud och ceremonier? De visade sig ju också vara svåra att hålla. De blev, som aposteln Petrus sade på apostlamötet i Jerusalem, ”ett ok”, en skavande börda på nacken, ”som varken våra fäder eller vi orkat bära” (Apg. 15:10).

Blev det trots allt inte fråga om frälsning genom lagen, en annan frälsning än i nya förbundet?

Gamla förbundet är förmyndartiden – nya förbundet är frihetstiden

En god och belysande förklaring till Guds märkliga ordning med sitt folk i gamla förbundet till skillnad från det nya har vi i Gal. 3 och 4. Där ställer Paulus just frågan: Vad tjänade lagen eller lagförbundet till? (Gal. 3:19)

Sin egen och andra fromma israeliters upplevelse av gamla förbundet beskriver han så här: ”Innan tron kom”, dvs. före Kristus, ”höll lagen oss inspärrade bakom lås och bom” (3:23). I nästa vers står det att lagen blivit ”en övervakare, som skulle fostra oss till Kristus, för att vi skulle bli rättfärdiga genom tron” Lagen är således övervakare, uppfostrare, eller ”tuktomästare” som det står i äldre översättningar. Vidare liknar han Israel under gamla förbundet vid en omyndig arvinge som står under förmyndare till en viss tidpunkt (4:1, 2).

Låt oss se närmare på bilden av förmyndarskap. En förmyndare är ju en person som utsetts att ta hand om och övervaka en minderårigs eller en omyndigs tillgångar och arv och vaka över dennes rättigheter till dess han blir vuxen och myndig. Om ett barn förlorar sina föräldrar, utses en förmyndare till att förvalta arvet i enlighet med de testamentariska föreskrifter som gäller.

Förmyndarinstitutionen har i olika former funnits i alla tider. Förr var det ofta så, att den som stod under förmyndare fick sin frihet ordentligt beskuren. En förmyndare kunde ha vidsträckta befogenheter att föreskriva vad som var tillåtet och förbjudet för den omyndige. Han ansvarade för uppfostran, disponerade pengarna och tilldelade det uppväxande barnet vad han ansåg vara lämpligt. Men en sak kunde en förmyndare aldrig göra: ändra på arvet eller göra testamentet ogiltigt och arvingen arvlös. Förmyndartiden varade till dess arvingen uppnått den lagstadgade åldern. Först då fick han frihet och full bestämmanderätt över sin egen person och sitt arv.

Det är således denna bild aposteln använder för att belysa Guds folks villkor under gamla förbundet. De stod för en tid under lagens förmyndarskap.

Mose var en förmyndare. I testamentet var det föreskrivet hur arvingarna, Israels barn, skulle skötas om till dess arvet föll ut. Dessa föreskrifter är just gamla förbundet. Det var Gud själv som satt sitt folk under förmyndare och syftet var inte frälsning genom lagen, inte att skapa arvingar. Långt före lagförbundet lovade Gud Abraham arvet ”som en gåva, genom ett löfte” (3:18). Man kan ju aldrig förtjäna ett arv. Så gav Mose, och lagen människorna i förbundet inte någon egen förtjänst och rättfärdighet inför Gud, utan förvarade, bevarade och fostrade dem bara till den verkliga rättfärdigheten, Kristi rättfärdighet. Det är vad aposteln klart och tydligt säger: Lagen, gamla förbundet, skulle fostra till Kristus.

Denna fostran var sträng. Den tunga, svåra lagen med alla dess stadgar och bud var genomsyrad av helighetskrav. Gud var den Helige. Detta erfor Israels folk på ett alldeles särskilt sätt. Allt i gamla förbundet skapade ett för oss nutidsmänniskor – som vanligtvis har mycket liten känsla för Guds helighet – nästan ofattbart medvetande om avståndet mellan Gud och syndare. Gud och människa kunde inte mötas hur som helst. Det vittnade lagen och alla dess föreskrifter starkt om. Den skapade syndakännedom. Därför blev, som aposteln säger, Mose ämbete ett dödens ämbete – han hade ”bokstaven” som dödar i sin hand (2 Kor. 3:6, 7). Lagen som återspeglar Guds helighet verkar alltid fördömande, när den träffar det orena och oheliga.

Allt detta verkade samtidigt längtan hos de fromma israeliter som tog förbundet på allvar, längtan efter en ny tid. Väntan och längtan är utmärkande drag för gamla förbundets andliga liv. Lagen drev till löftena om Messias. Den väckte hunger efter kvinnans ”säd” som skulle trampa sönder ormens huvud (1 Mos. 3:15), efter Abrahams avkomling genom vilken alla släkten på jorden skulle bli välsignade (1 Mos. 12:3), efter frälsarkonungen som skulle komma på Davids tron (2 Sam. 7).

Gamla förbundet var således en förmyndartid med starka begränsningar för arvingarna. Denna tid av goda men stränga uppfostrare var på sitt sätt lik en fängelse- eller träldomstid. Guds omyndiga barn var hårt hållna. Till det yttre skilde sig inte heller israeliten från en slav, säger Paulus lite tillspetsat (Gal. 4:1). Bägge måste lyda sin herre eller förmyndare. Likväl är skillnaden stor: den ene är äkta barn och arvinge, medan den andre inte är det.

Arvingen hade något att se fram emot: ”den dag hans far bestämt” (4:2), myndighetsdagens frihet, då de många reglerna skulle upphöra och man fick ta eget ansvar och förfoga över sitt arv. Också detta är en sida av det gamla förbundsfolkets längtan. Den kan liknas vid fångens längtan efter frihet, barnets längtan efter att bli vuxet och slippa de stränga reglernas gallerverk. Överförmyndaren Mose såg själv fram mot den tiden och talade uppmuntrande till folket om den kommande Profeten: ”Honom skall ni lyssna till” (5 Mos. 18:15).

Vilken kontrast utgör inte nya förbundets tid mot det gamla! Vilken härlig tid i jämförelse med förmyndartiden! I Kristus utlöses arvet. Med sin lidande och görande lydnad i alla syndares ställe har han inte bara sonat synden. I kraft av sitt offer rättfärdiggör han var och en som tror, och han gör dem då också till myndiga och vuxna Guds barn med full tillgång till arvets alla förmåner.

Med Kristus bryter nya förbundets frihetstid in. Han avskaffar Mose förmyndarskap och alla dess regler och lagar som påminde om synd och skapade skuld. Han har ”utplånat det skuldebrev som punkt för punkt förklarade oss skyldiga. Det skaffade han undan genom att nagla det fast på korset”, utropar aposteln i triumferande ton (Kol. 2:14). Lagen, gamla förbundet, betalades och överkorsades med Kristi heliga blod. Efter det får ingen andlig förmyndare ta makten över oss med sina stadgar. Vi kan med gott samvete ta farväl av Mose och hans gamla förmyndarförbund. I Kristus är vi fria från lagens träldom, från det tunga oket. Det är denna NT:s, frihetstidens, glädje som bryter fram i t.ex. Gal. 4:6-7: ”Eftersom ni nu är barn, har Gud sänt sin Sons Ande i våra hjärtan som ropar: Abba, Fader. Alltså är du inte längre träl utan son.”

Myndighetstiden har inträtt. Då ”står vi inte längre under någon övervakare” (Gal. 3:25). Detta är även skälet till att NT praktiskt taget är fritt från yttre föreskrifter. Endast den allmänna morallagen framhålls och viss ordning för evangeliets förvaltning. I övrigt är kyrkan fri att forma sina gudstjänster och bygga upp sin organisation på efter omständigheterna lämpligt sätt, dock så att allt tjänar god ordning och kärleken. NT:s kyrka är inget teokratiskt samhälle, inte bundet till visst land, visst tempel och en mängd fixerade ritualer.

Förmyndartiden är slut. Då skall vi varken helt eller delvis leva kvar i gamla förbundet. Vi måste med all kraft värja oss mot dem som vill få in oss under dess tvång. De som inte förstått skillnaden mellan förbunden, utan blandar ihop dem, som t.ex. reformerta samfund gärna velat göra, åstadkommer stor förvirring med sabbatsbud, bildförbud och strävan att bygga upp en jordisk gudsstat efter gamla förbundets mönster.

Aposteln säger: ”För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss. Stå alltså fast och låt ingen lägga träldomsoket på er igen” (Gal. 5:1).

Gamla förbundet är skuggornas och förebildernas tid, nya förbundet ljusets och uppfyllelsens tid

I alla ceremoniallagarna om prästtjänst, offer och reningar och mycket annat man skulle lyda och följa fanns evangelium om den utlovade Kristus insvept. Gamla förbundets gudstjänster och riter är fulla av symboler och förebilder som pekar fram mot något nytt och fullkomligt. Vi ser där liksom skisser och siluetter av den kommande Kristus och hans gärning. Men det är ännu hemlighetsfullt och lite fördolt, en skuggvärld där allt inte omedelbart framträder klart och tydligt. Det provisoriska och förebildande har ju alltid den karaktären. Det är stor skillnad mellan avbilder och original, mellan skugga och verklighet.

Om gamla förbundets stadgar om mat och dryck, högtider och sabbat säger aposteln Paulus: ”Sådant är bara en skugga av det som skulle komma, en skugga av Kristus, som är verkligheten själv” (Kol. 2:16). Vidare står det i Hebréerbrevet: ”Av de goda ting som skulle komma finns det en skugga i lagen, men inte tingen själva i deras verkliga gestalt” (Hebr. 10:1).

I gamla förbundet, särskilt i dess gudstjänstlagar, finner vi således ritningar, symboler och förebilder till Kristus och hans verk. I sig själva kan ceremonierna och offren inte rena och ge förlåtelse: ”...offren kommer varje år på nytt med en påminnelse om synderna, eftersom det är omöjligt att blodet av tjurar och bockar skulle kunna utplåna synder” (Hebr. 10:3,4). Men Kristus, Gud som fått människokropp, är verkligheten det sanna Gudslammet som burit världens synder i sin kropp. Han är det enda verkliga offer som borttar synder. Ändå var de gammaltestamentliga offren inte overksamma. De liksom GT:s sakrament, omskärelsen och påskalammsmåltiden (jfr dop och nattvard), skänkte verkligen syndernas förlåtelse. Men detta skedde i kraft av det offer som de förebildade och pekade fram emot, nämligen Kristi offer ”en gång för alla” (Hebr. 9:12).

Vi har här inte utrymme att gå in på de många förebilder till Kristus som finns i Moseböckernas alla lagar om tabernaklet och den översteprästerliga tjänsten. Hela 16 kapitel ägnas åt tempelinredning, altare och prästtjänst, medan skapelsen beskrivs i två. Redan detta visar hur komplicerat människans gudsförhållande blivit, sedan synden fördärvat Guds skapelse. Men allt vittnar också om Kristus, Guds väg till syndare. Paulus låter t.ex. nådastolen, locket av rent guld över förbundsarken med lagtavlorna, som översteprästen en gång om året bestänkte med offerblod, vara en bild av Kristi försoning, som övertäcker våra synder mot lagen: ”Honom har Gud, i hans blodiga offerdöd, ställt fram som en nådastol för dem som tror” (Rom. 3:25, Hedegårds övers.).

Det finns ingen bok i NT som utvecklat gamla förbundets förebilder så mycket som Hebréerbrevet. Inte mindre än fem kapitel (4-10) ägnas åt Jesus som uppfyllelsen av det gammaltestamentliga översteprästämbetet. Kristus är den store översteprästen, som frambär sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Somliga menar att allt detta i själva verket är fromma efterhandskonstruktioner och att Kristus inte alls förebildas i GT på detta sätt. Men både Jesus och hans apostlar lär mycket tydligt uppfyllelsens teologi.

I Bergspredikan säger Jesus: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna... Sannerligen, jag säger er: Förrän himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte ett enda streck i lagen förgås, inte förrän det allt har fått sin fullbordan” (Matt. 5:17, 18). Allt det lagen, hela GT, kräver, lovar och förebildar förverkligas i och genom Kristus. Han fyller GT:s skålar till brädden!

I Joh. 1:17 säger aposteln: ”Ty genom Mose blev lagen given, men nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” Sanning betyder här inte bara sanning i motsats till lögn. Det grekiska ordet (aletheia) betyder även ”verklighet” En målning eller avbildning är inte verklighet, men personen som avbildas är verklighet. Det förberedande och förebildande förbundet kom genom Mose, men uppfyllelsen, själva verkligheten, kom med Jesus: ”Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss” (Joh. 1:14). Han är full av nåd och sanning. Det är oändligt viktigt att förstå detta. Jesus kommer inte till oss med symboliska gåvor, utan riktiga gåvor, som gör oss verkligen fria.

Jesus ger oss t.ex. den verkliga vilan som GT:s sabbat bara förebildade. Därför är sabbaten nu avskaffad till förmån för evangeliets vila från all lagträldom. När man ibland vill ersätta det gamla sabbatsbudet med ett nytt söndagsbud, har man verkligen inte förstått skillnaden mellan förbunden. Att bara byta gamla förbundets lördag mot söndag i nya förbundet är i högsta grad befängt. Skulle sabbaten vara förebild för en annan dag – söndagen? Det vore lika absurt som att byta gamla förbundets påskalamm mot ett annat djur – t.ex. en get! Nej, sabbaten, det gamla förbundets tecken, är borta. Den vila som den förebildade är nu verklighet i Kristus och i NT är det, som Luther säger, sabbat alla dagar. I NT återfinns inget sabbatsbud. Söndagen som gudstjänstdag är en god men fri kyrklig ordning (Kol. 3:16, Gal. 4:10, 11).

I sin instiftelse av den heliga nattvarden säger Jesus: ”Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för er” (Luk. 22:20). Luther såg nya förbundet som ett testamente och översatte också det grekiska ordet för förbund (diathéke) så. Ett testamente, en persons sista vilja, träder i full kraft först efter testatorns död. Testamentet anger arvet och arvingarna: ”till syndernas förlåtelse” (Matt. 26:28) och ”för många” eller ”för er”, dvs. för dem som i tro tar emot Guds gåva i Kristus. Hebréerbrevet utlägger också nya förbundet som ett testamente på detta sätt (Hebr. 9:15 ff.).

I den natt då Jesus blev förråd gav han kyrkan sitt testamente, precis som en döende kan göra när han förstår att han inte har långt kvar. Han testamenterade sin offerdöd – denna död som så ofta är förebildad i gamla förbundets offer. Men den stora skillnaden är att där dog djur. Här dör Gud själv. Det sker ”i mitt blod”, i den människoblivne Sonens blod, som fullkomligt renar och rättfärdiggör var och en som tror.

Skuggornas tid är förbi. Det är förnekelse och stor synd att hålla fast vid siluetten, när Kristus själv, som är det sanna ljuset, har kommit. ”Rättfärdighetens sol”, som det profeteras om i vårt GT:s sista kapitel, har gått upp ”med läkedom under sina vingar. ”Då får vi ”hoppa som kalvar som har varit instängda i stallet” (Mal. 4:2).

Gamla förbundet har upphört och med det Israel som en särskild gudsstat. Vid Templets förstöring år 70 e. Kr., som förutsades av Jesus själv (Luk. 19:41 ff.), sattes den definitiva slutpunkten för det gamla. Nu är (ekklesia) de utkallade, det nya, världsvida Israel. Hon är ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk” för att hon skall förkunna för hela världen Guds underbara gärningar (1Petr. 2:9).

/bergman

 

Jesus, enda möjligheten för löftena att stå fast, såväl för lagens folk som de som har Abrahams tro.

Rom 4;13 ”Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. Därför heter det "av tro", för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till.”